Beskrivning
Kati Raatikainen arbetar i Vasa och inom ramen för festivalen Österbotten dansar med koreografiskt material till verket Sotku ja rakkaus (Röra och kärlek), som har premiär i augusti 2026. Det kommande verket är ett grupparbete där en del av de medverkande använder rullstol som hjälpmedel för rörelse.
Kati Raatikainen delar med sig av aktuella fynd ur arbetsprocessen vid Pohjanmaa tanssii-festivalen på Vasa konsthall i form av en rörelsebaserad demopresentation och ett samtal. I verket skisseras ekologisk och social funktionsnedsättning som parallella verkligheter. Vid tillfället medverkar även medlemmar ur arbetsgruppen via distans, som berättar om utgångspunkterna för arbetet tillsammans med Raatikainen. Demon och samtalet äger rum lördagen den 21 mars kl. 14.00 på Vasa konsthall, i ett gemensamt evenemang med Meri Pajunpää. Pajunpääs del av programmet börjar kl. 15.30. Evenemanget har fritt inträde.
Sotku ja rakkaus – De funktionshindrade ekologiernas tid är en konstnärlig process som närmar sig den ekologiska krisen och social rättvisa som parallella verkligheter. Klimatkrisen och neokapitalistiska praktiker har redan funktionshindrat ekosystem som inte kan återställas till sitt ursprungliga tillstånd. Begreppet funktionshindrad används för att beskriva denna process och kopplas till frågor om funktionsrättvisa och tillgänglighet. Projektet för samman ekologisk och social funktionsnedsättning och öppnar nya sätt att tänka kring omsorg, trygghet och ömsesidigt beroende.
I koreografin undersöks kroppsligt rörelsemönstret att famla. Vi famlar både efter konkret näring och efter förbindelse med världen och andra människor. Famlade är en av grunderna för vårt kroppsliga varande-i-världen. Ätande och drickande, som följer på famlandet, är primitiva och grundläggande sätt att ansluta sig till världens kretslopp, gemensamma för alla djur. Genom näring är vi en del av cirkulationen, och det som finns i världen passerar genom oss. Verkets koreografi innehåller famlande, sökande, förbindelse, ätande och materialens cirkulation. Famlade närmas som en helhetsmässig kroppslig erfarenhet och intention – en kroppslig längtan mot rummet och dess ting, mot andra och mot världen. Vi frågar hur den kroppsliga begäret riktas mot världen; hur njutning, tillfredsställelse och å ena sidan otillfredsställelse relaterar till obekväma och hotfulla situationer. Denna motsägelse tycks prägla vår tids mänsklighet.
Kati Raatikainen är koreograf, performancekonstnär, lärare i rörelse och kroppslighet samt mamma, verksam i Helsingfors och Karleby. Kärnan i Raatikainens konstnärliga praktik är ett intersektionellt förhållningssätt till kroppen, erfarenhet, animalitet, funktionsvariation, ekologi, kroppens politik och delaktighet. Målet är att genom kroppslig agens ompröva hur vi som människor och som en artöverskridande gemenskap kan vara tillsammans på ett mer jämlikt och hållbart sätt.
Bland Raatikainens för henne själv viktigaste konstnärliga verk finns Ilmapiiri (Helsingforsbiennalen 2025), Poissaolo (Humina 2024), Principia (Kaaos Company 2022, 2024), Kvartetto (Tanssivat Timantit 2019), Acts of Care (Circus Maximus 2017, 2019) samt Yhteis(ty)ö (Zodiak – Centrum för ny dans 2016). Hon har varit medlem i den konstnärliga ledningsgruppen för festivalen Kokkolan Talvitanssit (2011–2022), huvudansvarig lärare vid danslinjen på Kälviä folkhögskola samt lärare inom en somatisk yogalärarutbildning. Raatikainen ansvarar för den professionella verksamheten för dansgruppen Dansande Diamanter, bestående av dansare med intellektuell funktionsnedsättning, verksam i Karleby.
